På fruktstunden på lekis satt vi i ring, alltid på samma platser. Vi hade med oss frukt hemifrån och Madeleine och jag brukade byta äpple med varandra om jag hade rött och hon grönt. Vi rullade dem över golvet fastän fröknarna sa att de blev smutsiga. Vi satt mitt emot varandra så det var enklast så.
Den ena hette Rose-Marie, det stavades med o men uttalades som å. Jag tänkte på det ibland. Den andra kallades Misan. Misans mamma hade suttit i koncentrationsläger och en gång kom hon på besök och berättade. Hon var mycket gammal. Någon vuxen sa att det var speciellt för oss att få träffa henne, för snart skulle inga överlevare finnas kvar, så länge sen var det som kriget hände. Jag tänkte på det också, inte på kriget, utan på att Misans mamma snart skulle dö, att det var rätt hemskt att säga så.
En annan gång, i slutet av läsåret, skulle vi som inte gick på fritids stanna kvar och öva oss på att äta i matsalen. Annars gick vi hem samtidigt som fritidsbarnen gick till matan. Det var lite spännande men inte jätte. Jag minns särskilt att vi fick ta en bricka att ha tallriken på. Det fanns grön, blå och röd och sen, när vi började i ettan, brukade vi bläddra tills vi kom till vår favoritfärg. Fast sen tog de bort så att det bara fanns röda kvar, den fulaste färgen. Den sista stunden innan mamma kom för att hämta mig den där övningsdagen satt Dan och jag på taket till lekstugan. Kanske att vi skulle pussas men jag vågade aldrig sånt och förresten var jag kär i Sebbe. Vi skulle bli ihop i trean, men det var långt kvar till dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar