Jag höll ett sista samtal, skrev en sista journal, satte mailen på autosvar och packade ner mina blommor och kaffemjölken i tygpåsen. På bussen gav jag mig själv två presenter på Marimekkorean, för nu har jag semester och firas det som firas kan.

Utanför fönstret var sträckan Ystad-Sjöbo som vanligt en Windowsbakgrund. Nu ses vi inte på en månad, men jag har annat att vila ögonen på. Korsord till exempel. Och sommarlovslediga barn som far omkring,
hänger i knävecken och är ninjor.
Hemma drabbades jag av en överväldigande trötthet och bråkade med alla, men sen skärpte jag till mig och så tog vi bilen till ICA, för
en tradition måste liksom upprepas för att bli en tradition.

Glass med allt gott tack. Och körsbär på toppen.

Nyckelpigan får vara med, det får den alltid.