Jag kliver av 5:an och går på 137:an. Då ser jag att busschauffören är densamma. I ren förvirring sätter jag mig på det säte jag nyss lämnat.
Utanför Coop står en samovar eller samojed. Den skäller gällt. Jag blir nervös i kön. Tänker att han kommer be om leg. Får alltid visa på systemet. De skojar om att man ska vara glad för det, men jag vill bara se ut som min ålder. 34 och 3/4. Förresten är cigaretterna inte till mig.
I det här bostadsområdet har vi lekt på alla lekplatser. Vi bodde nästan här förut. Jag har tagit min allergitablett mot svarta zombiekatten. Snart låser jag upp porten, jag har egen nyckel hit.
Sagan om ringen
Jag följde efter pappa in i biblioteket.
- Jag har två saker jag vill fråga dig om.
- Okej.
Jag satte mig i fåtöljen. Drack lite av ölen.
- Det ena är att jag ska gifta mig.
- Grattis.
- Tack, vi tänkte att det var på tiden. Det jag vill fråga är om du skulle kunna lura med dig mamma på något sätt? Utan att hon vet.
- Min kollega Anna i Lund kan ha fest, jag kan säga det.
- Ja, bra. Och det andra är att jag letar efter en ring.
- Sånt där kan jag ingenting om.
- Nej, men du letar efter klockor. Du förstår jakten. Jag tänkte, har ni kanske någon gammal ring någonstans?
- Jag kan kolla.
Han gick iväg och när han återvände räckte han över farmors smyckesskrin. Guldringar och bijouterier huller om buller. De flesta med inskription, de vi kom ifrån. Jag lyfte upp dem en i sänder, provade på mitt ringfinger. Pappa fortsatte prata, jag minns inte om vad, men jag minns att jag lyssnade noga, såg hela tiden på honom medan jag fortsatte trä ringar på mitt finger. Bedömde enbart utifrån känsel. För stor. Den också. Och den med. Men så en som passade. Inte bara passade, storleken var precis min.
- Den här känns bra.
Jag sa det innan jag hade sett efter och så gjorde jag det.
- Oj, åh. Det här är den finaste jag sett.
Jag tog av mig ringen och tittade inuti. Bara stämplar, inget namn. Ett tecken?
- Den här tyckte jag verkligen om. Får jag ta den?
- Ta den.
Han log.
Och så kom det sig att ringen blev min.
Vägen hem
Jag läser 115 sidor för barna från soffan. De sitter vid matbordet och ritar. Klockan tickar ner till åtta.
- Får jag läsa bara ett kapitel till?
- Du får läsa hur många du vill.- Får jag läsa bara ett kapitel till?
När de går och lägger sig går jag och handlar: äpplen, röda och gröna, tre ensamma bananer, jordgubbar i ask, hallon, frysta. En bil tutar ilsket på en kille som sneddar över vägen på elspark. Mina earpods sitter i uttaget hemma.
Maj är överallt. Ljuset, som guld.
Jag måste stanna var femte meter för att lukta på nyponrosorna.
Farfar, Fredrik & fruntimmer
Jag gick till fotobutiken.
- Framkallar ni från engångskameror?
- Javisst, vill du ha digitalt eller på papper?
Jag rådslog högt med mig själv innan jag svarade.
- Vill jag ha digitalt eller på papper...? På papper, det känns mest rätt.
- Då är du välkommen att hämta den tjugosjätte, efter klockan tolv.
På väg därifrån tänkte jag på den senaste gången jag var där. Det var sommaren 2013 och jag hade ärvt min farfars kamera. Hoppades på att det skulle finnas något och det gjorde det:
Den här gången vet jag inte heller vad jag har att vänta, förutom många bilder på en gräsand, som min mamma påstår heter Fredrik. Alla gräsandshanar heter Fredrik. Och honorna Sara.
- Det är för att de inleder fruntimmersveckan, säger mamma.
Högstadiekillarna
De skjuter mig på bussen
Jag känner hur det droppar
De flinar längst bak
- Lägg av! fräser jag
När vi kliver av ser jag vapnet
Vattenpistoler
en röd
en i form av en banan
Mantorp 2002, 2003
Minns deras vinande snöbollar
iskockorna med grus i
Målsökande
Buss 301 mot Sjöbo, idag
Aldrig kommer man undan
Inte ens om man ska fylla 35
till sommaren
Jag känner hur det droppar
De flinar längst bak
- Lägg av! fräser jag
När vi kliver av ser jag vapnet
Vattenpistoler
en röd
en i form av en banan
Mantorp 2002, 2003
Minns deras vinande snöbollar
iskockorna med grus i
Målsökande
Buss 301 mot Sjöbo, idag
Aldrig kommer man undan
Inte ens om man ska fylla 35
till sommaren
