Grattis på tolvårsdagen, Rebecka.
Du firar din dag med
din familj och din bästis och
din farfar. Jag är rätt säker på att ni badar i sjön. Jag vet i alla fall att ni äter din pappas hamburgare och prinsesstårta med marsipangrodor på, för det väljer du varje födelsedag under de här åren. Du älskar grodor och du ritar serier om dem.
Snart börjar du i högstadieskolan i samhället två mil bort. Din klass flyttar över redan i sexan, fastän ni har ett år kvar på mellanstadiet. Det kommer inte att bli fullt så hemskt som ni tror, men det kommer att bli något helt annat än den lilla byskolan ni lämnar bakom er.
Killarna kommer vara ännu störigare än innan. I din nya klass finns ingen snygg att vara kär i, men du kommer att få nya kompisar.
Din mamma är höggravid. Om en månad kommer hon att föda din tredje lillebror och han ska heta
Elias. Men Elias får inte följa med er hem. Han kommer att vara död. Det är första gången du ser en död person, en död bebis. Första, men långt ifrån sista.
Det du lär dig den här hösten, om sorg och syskon och föräldraskap, kommer att forma dig och din framtid. Kuratorn ni möter på sjukhuset är helt jävla dum i huvudet för hon bjuder på mackor och saft och det är klart att man inte kan sitta och äta några jävla mackor eller dricka någon jävla saft när ens lillebror ligger en våning upp och är så jävla död. Om tjugo år är det du som är
kuratorn. Och din mamma kommer att bli glad igen.
Avril Lavignes
Losing grip snurrar på din CD-spelare hela hösten och vintern, men det är en annan skiva, som finns i din samling, som kommer att utgöra
soundtracket till ditt liv. Du avskydde radiohitten med visslingarna, men det andra spåret slog an en ton i dig som inte har slutat vibrera sen dess. Sju gånger ska du hinna se
bandet med skivan med den vita tigern på omslaget.
På vårterminen lånar din klassföreståndare ut
Egalias döttrar till dig. När du läser den får du ord för saker som du har lagt märke till, om världen du placerats i och om kroppen du befinner dig i, om livsvillkoren, orättvisorna och vägarna till förändring. Den boken kommer att bli startskottet på ditt feministiska uppvaknande och utan att varken du eller din lärare kan ana det nu, kommer det att leda till att du läser kandidatprogrammet i genusvetenskap. Du kommer att ta din första av tre examen.
Du är ett mvg-barn, som de skriker i korridoren som någon slags förvrängd förolämpning. Du bryr dig inte om dem och du bär ditt huvud högt. Fortsätt med det. Du har rätt nu och du har rätt sen: skit i dem.
Idag fyller jag 35. Jag är lika gammal som din mamma. Det är länge sen jag var du, men jag känner dig nära. Om jag sträcker ut handen genom tiden kan jag nästan säkert nudda vid din axel. Känner du? Jag är här. Du ska snart gå in i något ofattbart, en kris som omformar allt. Men det tar inte bara sönder dig, det bygger också den du ska bli. Det du är med om under det kommande året gör att du, och jag, är någon att räkna med i kris. Det här året gör dig till mig.
Grattis på tolvårsdagen, Rebecka. Fortsätt rakt fram. Jag tar emot dig.
Solen gick upp över trädgården
& ner över bygatan
Barna lekte med julklappslegot
under min morfars tavla som vi spikat upp nu
Det var snöbollskrig & det var alla mot Johny
Ett ord jag älskar: vinterträdgård
Sista jullovsdagen gick det utför, men bara bokstavligt
